Etikettarkiv: Staffan Werme

Kommentarer

Om hatkampanjer och kampanjer mot hatkampanjer

5 kommentarer

Tänkte egentligen låta bli att kommentera det som konstigt nog blivit en av de mest uppmärksammade frågorna de senaste dagarna: tonläget mot och från Staffan Werme. Men efter att läst igenom kommentarerna till artikeln där Staffan Werme intervjuas om det för FP så katastrofala valresultatet (på na.se) så blev jag så illa berörd att jag ändå måste skriva något:

  1. En del av kommentarerna på na.se är verkligt avskyvärda: att man tycker att någon fattar fel beslut är inte grund för vare sig hat eller hot, de som ursäktar hot och hat mot politiker med förklaringar som att ”de förstör våra liv” borde kort sagt skämmas. Sedan är ju den övervägande delen av kommentarerna lyckligtvis ändå sakliga, oavsett vad man tycker om deras åsikter.
  2. Om man utsätts för hot eller hotfulla situationer ska det polisanmälas. Punkt. Det finns särskilda rutiner för detta som alla förtroendevalda i kommunen fått information om: man ska polisanmäla och polisen ska koda det särskilt så att det både registreras och så att det inte blir offentligt. Man ska absolut inte gå ut i media och prata om det eftersom alla bedömare då är eniga om att hoten blir fler. Om Staffan Werme blivit hotad förstår jag att han blivit skakad av det, det är verkligen obehagligt och olustigt. Möjligen är det därför han agerar helt bakvänt i det fallet. Som ledande politiker har man ett ansvar för att hot följs upp och att man inte bidrar till ytterligare hot och hat.
  3. Jag ser att det startats en FB-grupp som vill ”stoppa hatkampanjen mot Staffan Werme” och tycker att det är viktigt att reagera mot hot och hat mot andra människor (även politiker). Men det enda rimliga är att den borde handla om alla hatkampanjer på internet, och mot alla politiker. Jag läser i Dagens Samhälle idag att Anders Johansson (s) i Sigtuna jämförs med filmfiguren Caligula av en ledande KD-politiker; det kanske också vore lämpligt att ta upp? Hatet mot Mona Sahlin är fortfarande spritt och var en viktig del i valrörelsen förra året. Jag noterar att några av dem som är med i gruppen som vill stoppa hatkampanjen mot Staffan Werme är med i hatgrupper mot Mona Sahlin. Är det seriöst?

I övrigt har jag aldrig uttryckt hat eller hot mot andra ledande politiker och egentligen borde jag bli förbannad mot en del av de insinuationer och anklagelser som dyker upp här och där. Men jag orkar inte bry mig. Jag nöjer mig med att citera vad jag skrev till Staffan Werme i ett mail för någon månad sedan, efter att Werme anklagat mig och Socialdemokraterna för att ligga bakom anonyma hatkommentar på na.se (han menade också att vi var personligt ansvariga för attacker på honom):

”Staffan,

Jag beklagar tonen i den kommentaren och i andra kommentarer som ger sig på dig på liknande sätt. Jag hoppas att du inte menar att vi skulle vara ansvariga om du blir utsatt för någon typ av angrepp.

Självklart beklagar både jag och alla andra socialdemokrater alla typer av hot, hat och våld. Jag har inte skrivit kommentaren du citerar, jag är säker på att Lena inte heller skrivit den och man kan rätt säkert utgå från att det överhuvudtaget inte är någon medlem i det socialdemokratiska partiet som skrivit det.

Vi har kritiserat dig för den politik du är ansvarig för, och vi kommer fortsätta kritisera den politik du är ansvarig för och vi kommer att fortsätta bemöta dina påhopp. Överlag kanske du bör fundera på det sätt du hela tiden flyttar ansvaret till oss som är dina politiska motståndare (och till tjänstemän).”

Kommentarer

Fyra år som lär oss att skatteslösarna behöver granskas (behövs en ”Möller-kommission”?)

Lämna en kommentar

Skatteslösarna är de som bryter mot Gustav Möllers (s) gamla citat: ”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”. Mitt tillägg lyder: ”…och en krona som inte används till att skapa nya möjligheter för människor”. Ilija Batljan pekade inför valet 2010 ut som ett prioriterat område att halvera byråkratin och därmed se till att mer pengar gick till välfärden. Ilija var på rätt spår, vi behöver alltid arbeta hårt med att effektivisera den skattefinansierade verksamheten.

Men det räcker inte med att effektivisera. De senaste fyra åren har nämligen lärt oss att det behövs mer – och tuffare – granskning av hur de folkvalda gör av med skattebetalarnas pengar i Örebro.

Och innan någon tycker att jag är elak som angriper den tidigare majoriteten i Örebro (M, FP, MP, KD, C) för att slösa med skattebetalarnas pengar vill jag påpeka att jag – till skillnad från en del av företrädarna för en del av de där partierna – inte tänker anklaga vare sig Fredrik Persson (mp) eller Staffan Werme (fp) för att stjäla kommunala pengar. Att de grundlöst har anklagat oss socialdemokrater för just det ursäktar nämligen inte att jag överdriver. ”Koalitionen” har haft majoritet och därmed faktiskt haft rätt att använda skattebetalarnas pengar. Men slöseri ska kallas slöseri; pengarna kunde nämligen använts bättre. Mycket bättre.

Kommunfullmäktiges uppgift är bland annat att granska hur ansvariga politiker och nämnder fullföljer sina uppdrag. Till sin hjälp har de revisionen som granskar om de följer beslut, reglemente, budget och annat

Men jag tror att det skulle vara värt att diskutera om man inte kunde stärka revisionen med en ”Möller-kommission”; en grupp medborgare som ska hjälpa revisionen och Kommunfullmäktige att granska så att vi inte slösar bort skattebetalarnas pengar. En sådan ”Möller-kommission” ska inte ifrågasätta mål och liknande (det är Kommunfullmäktige och dess revisorer som ska granska sådant, och det är KF som bestämmer målen).

En sådan ”kommission” skulle kunna vara skattebetalarnas förlängda arm som snappar upp klagomål och kritik från örebroarna och sedan kan utreda, diskutera och fråga ut ledande politiker så att vi inte slösar pengar. Man kan tänka sig att örebroarna får föreslå ansvarsfulla personer (utan politiska uppdrag) till en sådan ”kommission” och att de sedan väljs av Kommunfullmäktige. De skulle regelbundet kalla ansvariga politiker till (offentliga?) utfrågningar kring hur skattepengarna används och därmed sätta mer fokus på misshushållning och rent slöseri.

Det senaste exemplet på slöseri och  misshushållning är det politiskt framtvingade beslutet om att låta Proffice sköta vikarieförmedlingen. Till och med de politiker som tvingade igenom det har medgett att det blev fel (fast de medger ju tyvärr inte sitt eget ansvar för att det blev fel). Egentligen räcker det exemplet för att visa poängen med en ökad granskning. Men låt mig ändå ta upp tre andra exempel:

  1. Ombyggnaden av torgen kostade minst 20 miljoner mer än utlovat. Ombyggnaden av torgen skulle kosta 35 miljoner kronor intygade det då ansvariga kommunalrådet Fredrik Persson: ”Det blir 30 miljoner kronor. Till det ska fogas 5 miljoner som är tänkt att komma från fastighetsägare runt de tre torgen. I detta finns uppgörelser gjorda runt Våghustorget och Järntorget. Stortorget förs det diskussioner runt. Det blir en summa på 35 miljoner kronor.” Det blev inte så. Slutsumman är på cirka 55 miljoner kronor och då kan vi redan nu vara rätt säkra på att det kommer att kosta ytterligare många miljoner att rätta till misstag som uppstått på grund av att man slarvat, stressat och tänkt fel under ombyggnaden. Att man kan få betala flera gånger för samma gatsträckor vet de flesta örebroare sedan tidigare. Det räcker nog med att säga ”Köpmangatan” så minns de flesta att det blir dyrt när man slarvar så att man måste lägga om samma sträcka två gånger.
  2. Tomtbytena för att komma åt den gamla ”ASG-tomten” vid Svampen kostade skattebetalarna åtminstone 30 miljoner kronor genom att kommunen bytte bort tomter som var värda mycket mycket mer än den tomt som Örebro kommun ville rädda kvar för godsverksamheten. Hade inte politikerna i ”Koalitionen” dröjt, väntat och tvekat så länge hade godsverksamheten kunnat räddas för en mindre summa pengar. (För övrigt borde den typen av godshantering självklart inte ligga mitt inne i stan, men på grund av passivitet från ”koalitionen” så har inte den frågan heller kommit närmare en lösning.)
  3. Skadeståndet till Akademiska hus för att Örebro kommun bröt avtalet om den nya friidrottshallen är visserligen bara på 2 miljoner men å andra sidan så fullkomligt bortkastat att det ändå är ett bra exempel. På grund av slarv och politisk prestige kostade det skattebetalarna 2 miljoner att avbryta det planerade bygget i samarbete med Akademiska hus.

Då har jag inte tagit upp bygget av bussdepån som, utan korrekta beslut, blev många miljoner dyrare. Inte heller de ekonomiska följderna av att jobb skrämts bort från Örebro (ICA-etableringar avbröts, Systemtruckar flyttade, TNTs flytt från flygplatsen med mera).

Jag vet inte om det är klokt med en medborgarkommission som granskar detta. Men jag vet att vi behöver förbättra granskningen av hur skattepengarna används. Men först av allt behöver vi välja en ansvarsfull kommunledning, som ledd av Lena Baastad kan ta Örebro framåt! Om mindre än 24 timmar stänger vallokalerna för omvalet.

Kommentarer

Kuvert, dyngspridning och Mourinho

Lämna en kommentar

I fotbollsvärlden ägnar sig den briljante skitstöveln José Mourinho åt att prata om allt annat än den fotboll som spelas på planen (eller som hans lag – just nu Real Madrid – vägrar ägna sig åt på planen där de hellre spelar handbollsförsvar med dubbdobbsattacker på motspelarna). I Örebro-politiken har de borgerliga partierna (m, mp, fp, c, kd) bestämt sig för att inte prata om politik i den valrörelse som pågår – de vill hellre prata om allt annat.

Det är kanske begripligt: de har nämligen inga svar på kaoset i förskolan, den ökade barnfattigdomen, att fler är beroende av socialbidrag eller att Örebro gått miste om jobb och tillväxt de gångna åren. De borgerliga partierna vill helst av allt få chans att kasta dynga mot oss socialdemokrater. Det är deras favoritsport, precis som attacker mot domarna är Mourinhos mest framgångsrika taktik för att hans spelare ska slippa undan kritik och press.

Nu senast handlar det – återigen – om kuvert. Trots att det är uppenbart att vi socialdemokrater inte skickat ut något brev till anhörigscentrums nätverk (vi har ju inte ens tillgång till adresserna) så fortsätter de borgerliga partierna, tillsammans med likaledes borgerliga Nerikes Allehanda, att skriva om dessa kuvert. Trots att vi valde att ställa in det aktuella arrangemanget så fort vi fick reda på att en inbjudan gått ut i kommunala kuvert så fortsätter dyngspridandet. För de borgerliga partierna vet att det är deras enda chans. Och NA inser väl detsamma.

Att Staffan Werme vräker på ytterligare är väl egentligen inte värt någon ytterligare kommentar, men eftersom ingen verkar bry sig om fakta i kuvertfrågan så ska jag bara i korthet förklara läget.

  • Tidigare har det funnits kommunala kuvert som visade att brev kom från kommunalrådskanslierna (majoritet och opposition). Dessa togs bort för några år sedan. Nu finns bara kuvert med avsändare ”Örebro kommun, Kommunledningskontoret”
  • Istället för dessa kuvert så använde vi de enda kuvert vi hade för de utskick som vi betalade med de pengar som vårt parti fått sig tilldelat. Det blev de borgerliga partierna arga på.
  • Då bad vi om kuvert som visade att breven var skickade från ”oppositionskansliet” (då var vi ju i opposition), men det fick vi inte.
  • Då tryckte vi – för partiets egna pengar – upp kuvert med Socialdemokraterna som avsändare, utan att blanda in Örebro kommun. Fast det har de ju också kritiserat.

Faktum är ju att de borgerliga partierna inte är så bra på det där med att fråga örebroarna om deras åsikter och att lyssna på örebroare som hör av sig. Senast igår vägrade de att vara med när Lärarnas Riksförbund bjudit in till utfrågning om Rudbecksskolans nedläggning. Argumentet då var att ”vi har redan fattat beslut” och att ”det inte var ett bra sätt att föra dialog” – min utgångspunkt är att man bör lyssna på argument även när man fattat beslut och att det bör vara de som vill träffa politiker som bestämmer formerna för detta.

Och det är egentligen det allt detta handlar om. De borgerliga partierna vet att de fick minskat förtroende av örebroarna i höstas och eftersom en del av dem därmed bekräftar en långvarig nedåtgående trend (folkpartiet har tappat i de senaste 3-4 valen) så väljer de att – precis som José Mourinho – flytta uppmärksamheten från det som är huvudsaken.

Det kan verka som om jag jämför José Mourinhos beteende med ledande borgerliga företrädare i Örebro, men det är en orättvis jämförelse. José Mourinho är bevisligen briljant och framgångsrik, och framgångsrik har inte den borgerliga politiken i Örebro varit.

Samhällsbyggnad

Kent Persson (m) och ansvar

Lämna en kommentar

Tidigare har både Staffan Werme (fp) och Fredrik Persson (mp) ljugit ihop påhopp om socialdemokraternas politik. Nu har Kent Persson anslutit sig till den taktiken (misstänker att de blir mer och mer oroliga nu när valet närmar sig). Han har slängt handskarna och försöker ge sig på både mig och Lena Baastad i någon slags bakgateslagsmålsutmaning. Tänkte inte försöka ge igen (tycker boxning i boxningsring verkar tillräckligt farligt), utan tänkte nöja mig med att ge tre exempel på varför Kent Perssons angrepp om att vi inte kan ta ansvar klingar så falskt. Tomma tunnor skramlar mest, som bekant.

  1. Ansvarstagande för länets utveckling.
    När vi fick den idéstudien om spårvagnar eller expressbussar i Örebro som vi tidigare beställt, diskuterade vi hur vi skulle hantera det. Idéstudien är en allmän handling, så att hemlighålla den var vare sig möjligt eller önskvärt. Hur skulle den då presenteras? Vi enades om att det mest lämpliga var att presentera den för Programnämnd Samhällsbyggnad (i tisdags) och direkt efter presentera den för media. Vi enades också om att vårt budskap skulle vara samlat: att studien är intressant, att vi ska diskutera den med örebroare och länsbor i höst och att det är ett projekt som ligger långt fram i tiden och som bygger på att Örebro är beredda att finansierar det. Detta budskap var viktigt eftersom det sedan en tid diskuterats hur ansvaret för kollektivtrafiken i länet ska förändras från årsskiftet. Att i den diskussionen lägga in cirka 50 miljoner mer per år för Örebros stadstrafik vore inget bra sätt att underlätta samtalen i länet. Oron framfördes bland annat från Kent Persson. 

    Dagen före presentationen gick Kent Perssons ”koalitionskamrat” Miljöpartiet ut och sa att de ville ha spårvagnar, och dagen efter sa Kent Perssons eget parti samma sak. I valet mellan att hålla ihop länet och att få uppmärksamhet inför valet valde Kent Persson och hans partikamrater uppmärksamheten. Intressant sätt att ta ansvar.

  2. Ansvarstagande för norrcitys utveckling.
    Inför mötet om norrcity i onsdags försökte jag samla de politiska partierna bakom några få punkter för att visa att kommunen menar allvar och att vi är beredda att göra insatser för att sätta fart på norr. Ska något hända så handlar det nämligen om ett samspel mellan kommunen, fastighetsägarna, handeln och många fler. Vi var inte överens om att öppna Storgatan för långsam biltrafik och korttidsparkeringar så det tog jag bort efter att ha fått nej på det. Men jag gav mig inte. Fyra punkter blev kvar, som inte borde vara kontroversiella: Gör Järntorgsgatan mer välkomnande mot Resecentrum, bygg ett brett övergångsställe från Resecentrum till Fredsgatan, inled planeringen för att göra Östra Bangatan och Järnvägsgatan mer attraktiva och starta arbetet för ett utbyggt resecentrum (som vi redan är överens om). Då bröt Kent Persson in i diskussionen och beordrade stopp: det skulle inte bli några gemensamma ställningstaganden före valet. Handlare och fastighetsägare skulle inte få besked. 

    Det jag inte visste då var att anledningen, än en gång, var att Kent Persson och hans ”koalitionskamrater” valde att få uppmärksamhet i media före att ge besked om norrcitys utveckling; de hade pressträff där de presenterade sina idéer. Intressant sätt att ta ansvar.

  3. Ansvarstagande för förtroendet för kommunen.
    Fredrik Persson (mp) är ordförande i byggnadsnämnden. I den rollen hanterar han varje månad bygglovshandlingar och andra myndighetsbeslut. Ändå har han valt att skriva ett säljbrev till företag som han uppmanar att annonsera i en tidning som handlar om ”Örebros framgångsrika cityomvandling” (Peter Dahlgren bloggar om det här). Det är som om tillståndsutskottets ordförande (som beslutar om alkoholtillstånd) skulle skriva säljbrev till krogar om att annonsera i en tidning om hur bra Örebros nöjesliv är. Få krogar skulle nog säga nej till en annons… 

    Tilltaget skapade oro även bland tjänstemän i kommunen som fått frågor från dem som fått säljbrevet om vad kommunen menar med detta säljbrev. Frågan ställdes till Kent Persson som svarade att han inte förstod problemet eftersom Fredrik Persson ju är Byggnadsnämndens ordförande. Intressant sätt att ta ansvar.

 

Kent Persson är en trevlig och klok politiker. Han har alltid haft uppdrag som oppositionspolitiker och har gjort det bra, det har varit möjligt att komma överens med oppositionsföreträdare Persson. Men han har aldrig haft ett ledande uppdrag där han har ansvaret för helheten. Det är ytterligare ett skäl till varför Lena Baastad bör få förtroendet att leda Örebro kommun. Hon vet nämligen hur man tar ansvar.

För när Kent Persson slängde handskarna och gav sig in i samma bakgatuattacker som några av hans ”koalitionskompisar” tidigare startat, så var det inte bara handskarna som föll till marken. Föll gjorde även ”statsmanna-masken”.

 

Och för dem som undrar över de märkliga nyheterna om Swedols utökade satsning i Örebro: jag har aldrig sagt att det innebär vare sig 70 jobb eller något annat – jag har hänvisat media till företaget själva angående eventuella nyanställningar. Ett missförstånd om vad det var Swedol skulle bygga rörde till det ytterligare: deras centrallager finns i Örebro sedan flera år, företagets tillväxt i Norge är positiv men förändrar inte namnet på lagret i Örebro.

Kommentarer, Samhällsbyggnad

Ansvarstagande smälter tydligen snabbare än snö

Lämna en kommentar

Snöröjning är alltid en aktuell fråga. Men lite särskilt aktuell blir den tydligen när en före detta kommunstyrelseordförande (Staffan Werme, fp) kritiserar bristerna i snöröjningen. Man kan självklart tycka att det är lite näpet att han gör det en dryg vecka efter att han lämnat över ansvaret för bland annat snöröjningen. Eller så kan man ju undra varför han inte gjort något åt detta när han hade chansen, till exempel när han var ordförande i Kommunstyrelsen (för typ 11 dagar sedan)?

Jag gör lite tvärtom. Jag var inte ansvarig för snöröjningen förra året, och det är nog ganska tufft att kräva att jag ska vara ansvarig för eventuella brister i nuvarande snöröjning nu, när jag bara varit ansvarig en vecka. Men istället för att gå och och ”ryta” till, som Staffan Werme upprepar jag vad jag sagt tidigare. Den första fråga jag tog upp som tillträdande kommunalråd med ansvar för samhällsbyggnadsfrågorna var att öka tillgängligheten i Örebro. Så här kommenterade jag detta i ett pressmeddelande:

”Snöröjningen i Örebro måste bli bättre, men det innebär inte bara att det behövs röjas mer snö oftare. Det är lika viktigt att titta på var man lägger snön efteråt så att inte personer med rullstol och rollator får problem att ta sig fram. Ibland skapar snöröjningen bekymmer för människor.”

”Jag kommer så fort jag tillträtt att ta initiativ till en ordentlig dialog med företrädare från handikapp- och pensionärsföreningar, liksom andra intresserade örebroare, om hur tillgänglighetsfrågorna i Örebro kan bli bättre även vintertid. Privata fastighetsägare har ansvaret utanför sina fastigheter och det blir ett problem för många örebroare om det inte sköts. Jag vill titta på hur kommunen kan erbjuda dem att vara med i att göra tillgänglighetsfrågorna och snöröjningen bättre för alla.”

Jag tänker ta ansvar för dessa frågor och göra vad jag kan för att förbättra tillgängligheten i Örebro – även på vintern. För när snöhögarna försvinner återstår en massa andra tillgänglighetsfrågor: framkomlighet för rullstolsburna, parfymsprejer på toaletter som ger allergiker problem, hinder för synsvaga och blinda, brist på tolkning för döva eller brister i ljudmiljön för hörselskadade. Vi har massor att göra, och jag vill att Örebro kommun ökar tempot i dessa frågor.

Jag har dock inte – på en dryg vecka – hunnit bjud in till dialog med handikapp- och pensionärsföreningar om detta, men jag kommer att göra det inom kort. Redan på onsdag lyfter jag frågan om hur kommunen driver på och samordnar tillgänglighetsfrågorna med chefer och politiker på Samhällsbyggnadsfrågor. Återkommer efter det.

Demokrati och respekt, Kommentarer

Dags för mig att be offentligt om ursäkt? Eller inte.

1 kommentar

Sedan jag första gången fick ett politiskt förtroendeuppdrag har jag, såvitt jag vet, aldrig tackat nej till någon som vill träffa mig. Det där gör nog kanske att jag blir lite extra förbannad på politiker som inte verkar försöka träffa människor som av olika anledningar vill träffa dem. När jag startade min blogg/sida på bjornsundin.speedhost.me, i november 2003 (Örebros första politiska blogg) så var det ett försök att ”underlätta örebroares inflytande på politiken” (läs den långa programförklaringen här, du får scrolla längst ner på sidan…).

Jag tror att folkpartisten Staffan Werme hade liknande tankar när han startade sitt offentliga fikande på Wasa-konditoriet. Jag har i alla möjliga sammanhang påpekat att han gjorde det bra. Då. Som ordförande i Kommunstyrelsen i Örebro har han inte skött det lika bra.

Jag har träffat många, och hört talats om ännu fler, som säger att det är svårt att komma i kontakt med såväl Kommunstyrelsens ordförande Staffan Werme som hans kollegor i den nu styrande majoriteten. Jag har hört det av så många att jag mer eller mindre börjat ta det för en självklar sanning. Jag och andra socialdemokrater har också lyft fram detta problem vid många tillfällen, utan att de ansvariga (den högerkoalition som styr Örebro fram till nyår) verkat bry sig om att göra något åt det.

Fast häromdagen reagerade Staffan Werme rejält på detta, i en konversation på Facebook. Alltså: han reagerade mot att jag berättade att många anser att det är svårt att få kontakt med Werme&co. Hans reaktion var inte: ”tråkigt att höra, det måste vi försöka rätta till”. Hans reaktion var, ordagrant: ”Jag vill gärna ha dem, Björn. Du får gärna skriva dem här.” (kl 13.43, fredag). En halvtimme senare: ”Jag väntar, Björn!” Och så några timmar senare: ”Jag väntar fortfarande Björn. Vilken VD, generaldirektör eller företagare har misslyckats? Namn? Datum?”

Sedan följde en evighetslång, och rätt tjatig, konversation på Facebook om detta. Självklart borde jag bara släppt det och låtit bli att engagera mig mer. Men två saker gör att jag inte kunde göra det: 1/ jag blir extremt irriterad på politiker som inte bryr sig om att lyssna och tillräckligt många har berättat om problemen med att komma i kontakt med Staffan Werme och hans kompisar, och 2/ jag gillar inte att bli kallad lögnare.

Staffan Werme, han som fram till nyår är ordförande i Kommunstyrelsen i Örebro (Sveriges sjunde största kommun), gillar att kalla andra lögnare. Han gillar också att anklaga politiska motståndare för att (kanske) vara ansvariga för oskyldiga människors död och lite annat. Men framförallt gillar han att kalla andra för lögnare.

Och problemet var att han vägrade sluta kalla mig lögnare (eller vägrar, för han fortsätter konversationen på Facebook) innan jag berättar namnen på de personer som klagat på den styrande majoritetens bristande tillgänglighet och intresse. Och jag tänker inte offentliggöra dessa namn, eftersom de i förtroende berättat om problemen för mig. Och eftersom det är rimligt att anta att flera av dem faktiskt kan lida skada om ledande politiker i Örebro blir irriterade över att de klagat över majoritetens bristande tillgänglighet.

Det verkar alltså svårt att lösa det där, så jag erbjöd Staffan Werme att helt enkelt lita på hans ord – om han intygar att det jag fått berättat för mig inte hänt. Om de intygar det lovar jag därför att offentligt be om ursäkt för att jag berättat om de berättelser jag fått höra. Jag skickade helt enkelt ett mail till Staffan Werme där jag skrev så här (det finns, kanske, diariefört imorgon så vem som helst kan begära ut det): ”

”Hej

Med anledning av vår korrespondens på Karin Forslings Facebook-sida återkommer jag med ett brev som kan få frågan ur världen. Jag uppskattar inte att bli anklagad för att ljuga, särskilt inte som jag utgått från vad trovärdiga personer berättat för mig. Och eftersom jag inte tänker svika förtroendet från människor som kan tänkas vara beroende av beslut från kommunens politiker så tänker jag inte namnge alla som berättat detta. Något av de exempel som jag fått berättat för mig kan vi diskutera någon gång när vi ses – dock inte i ett mail på detta sätt.

Om ni skriver under det bifogade så lovar jag att offentligt (i pressmeddelande, debattartikel eller på pressträff – ni kan ha synpunkter om vilket) be om ursäkt för att jag spridit påståenden från örebroare och andra som säger att de hört av sig till er och upplever att de inte fått svar och att de inte fått träffa er. Om ni intygar att så inte är fallet får jag ta ert ord för sant och utgå från att de andra som berättat om motsatsen i så fall överdrivit, ljugit eller missförstått.

Återkom gärna så snart som möjligt med ett undertecknat brev, vid årsskiftet blir det sannolikt mindre intressant. Passusen om undantag från ärenden som uppmärksammats i media är kanske onödig, men med tanke på att NA skrivit om att ärenden inte hanterats och diarieförts korrekt så tänkte jag att det kanske är lika bra att ta med det.

/Björn Sundin” (länkarna fanns inte i mailet till Werme)

Jo, jag vet. Det finns en risk att jag får ha världens märkligaste pressträff eller skriva världens konstigaste pressmeddelande. Å andra sidan tror jag nog inte att de återkommer med det. För jag tror nämligen att de som berättat för mig om svårigheterna i att komma i kontakt med majoriteten talar sanning. Det är, som sagt, många som berättat liknande saker.

Så här skrev jag när jag lanserade bjornsundin.se 2003: ”Men vi ska också lyssna. Väljare och medborgare har rätt att påverka de politiker som de valt att styra kommun, landsting och riksdag och då måste vi som politiker bli mycket, mycket, bättre på att kommunicera.”

Det tror jag fortfarande på.

Kommentarer

Försmådd friare eller revanschlysten roddare?

2 kommentarer

Idag meddelade miljöpartisterna i Örebro att de inte är intresserade av att samarbeta med några andra än Örebros högerpartier. Självklart har de inte frågat sina väljare vad de tycker – den absoluta majoriteten av dem som röstar på miljöpartiet förväntar sig nämligen att mp ska samarbeta med ”vänsterpartier” (enligt vallokalsundersökningar och andra undersökningar).

I ett slag så klarnade förutsättningarna inför höstens val ordentligt i Örebro (samtidigt blev de dock mer komplicerade för väljarna). Och i ett slag så blev alternativen i kommunvalet så mycket tydligare. Och så mycket viktigare.

Det var självklart bra att miljöpartiet, före valet, berättade hur de ser kommande års samarbete. Det gjorde de ju inte förra gången – då trodde (nästan) alla att de skulle fortsätta samarbeta med socialdemokraterna och vänsterpartiet. Jag minns exempelvis ett möte dit endast S, V och MP bjudits in och där värdarna berättade att det berodde på att de närvarande ändå bara var intresserade av ”vänsteralternativet”. Den inbjudne miljöpartisten, Fredrik Persson, sa ingenting annat – trots att han nog redan då bestämt att han ville samarbeta med högern.

Men för de örebroare som ser miljöpartiet som ett vettigt alternativ i valet så blev det mer komplicerat – de måste få tydlig information om att det röd-gröna samarbetet är brutet i Örebro – av miljöpartiet. Och för socialdemokraterna och vänsterpartiet blev det också lite krångligare – vi måste vara tydliga inför väljarna om att vi gärna samarbetar med miljöpartiet nationellt, men att vi i Örebro dessvärre inte står på ”samma sida” som miljöpartiet.

Så hur ska vi socialdemokrater uppträda i valrörelsen? Ska vi fortsätta agera den försmådde friaren som övergivits men fortsätter fjäska som om den uppvaktade kanske ska komma att ändra sig om friaren bara fortsätter tjata tillräckligt mycket? Eller ska vi agera som den revanschlystna roddaren som stämmer upp en peppande sång, böjer ner huvudet och tar ett fastare tag om årorna?

Egentligen känner jag mig mer som den försmådde friaren. Jag gillar miljöpartiet, tycker att deras politik bidrar till att göra politiken bättre – även den socialdemokratiska politiken förbättras av mp-samarbetet. Om jag idag skulle vara tvungen att välja ett annat parti att rösta på i riksdagsvalet så skulle det nog faktiskt bli miljöpartiet (sorry, Murad och andra trevliga vänsterpartister). Och flera av de aktiva miljöpartisterna i Örebro känner jag som engagerade entusiaster som vill göra Örebro bättre. Men tyvärr väljer miljöpartiet i Örebro hellre högerpolitik än vänsterpolitik. Och när de nu gjort det valet återstår inte mycket annat för oss än att böja ner huvudet och fortsätta framåt. De har gjort sitt val, och jag hoppas (och tror) att de nästa mandatperiod får vänja sig vid att sitta i opposition medan vi leder Örebro tillsammans med Murad Artin och vänsterpartiet.

Miljöpartiets val gjorde ju nämligen alternativen mycket tydligare:

  • antingen väljer man en politik som utvecklar Örebro och skapar nya jobb – eller så väljer man att fortsätta dagens stopp och slösa-politik där utveckling stoppas och där skattebetalarnas pengar slösas bort genom slarviga och tveksamma beslut.
  • antingen väljer man ett Örebro som för första gången i historien leds av en kvinna (Lena Baastad)  – eller så väljer man ett grabbstyre där Staffan Werme, Kent Persson och Fredrik Persson utgör makttrojkan (idag finns maktcentra i högerkoalitionen hos Staffan och Fredrik, men jag utgår från att Kent Persson inte kommer att släppa makten på samma sätt som nuvarande toppmoderaten Inger Högström-Westerling gjort).
  • antingen väljer man en kommunledning som faktiskt bryr sig om att fråga örebroarna (exempelvis genom regelbunden dörrknackning och andra dialogformer – som både V och S ägnar mycket tid åt) – eller så väljer man att fortsätta dagens bunkerstyre, där inget sker i öppenhet utan allt sker i förhandlingar i slutna rum och där inte ens 10 000 insamlade namn med krav på folkomröstning räcker för att de styrande ska bry sig.
  • antingen väljer man en majoritet som använder skattepengar till att investera i Örebros framtid – eller så låter man dagens högermajoritet fortsätta rea ut gemensamma tillgångar, dra ner på skolunderhåll och spara in på personal i äldrevård, skola och förskola.

Valet är tydligt. Och jag är hellre roddaren som tillsammans med många andra människor tar nya tag än den försmådde friaren som fåfängt fortsätter fjäska. Nu kommer jag att lägga ännu mer kraft på att samtala med örebroarna om alternativen. Och jag är övertygad om att det kommer att gå bra. Vårt mål om att få 45 procent av örebroarnas röster är inte orealistiskt, och eftersom jag tror att vänsterpartiet i Örebro också kommer att göra ett bra val tror jag att det räcker till att få ett tydligt mandat att leda Örebro.

Om några månader tror jag att miljöpartiet kommer att ångra sitt val. Dels för att deras högerkurs i Örebro kommer att kosta dem många röster (jag tror att fler än man tror nu reagerar mot mps val). Och dels för att deras val placerar dem i opposition. Vi har gång på gång bett att få samtala om framtida samarbete med miljöpartiet i Örebro, men de har inte varit intresserade. Dagens besked var tråkigt men inte överraskande. Nu vet vi förutsättningarna, så nu är det bara att köra.

Och eftersom jag redan kryddat med några halvtaskiga liknelser, kan jag lika gärna avsluta på samma sätt:
Som Jake och Elwood Blues skulle ha sagt: ”Det är 142 dagar kvar till valet. Vi har en stark politik, nästan hälften av platserna i Kommunfullmäktige och vi har massor av väljare att samtala med. Det är mörkt, men det är bara för att vi har solglasögon. Hit it!”

Kommentarer

Viktigt med satsningar för nya jobb

Lämna en kommentar

Idag publicerar NA min krönika om vikten av att göra investeringar för framtida tillväxt, utveckling och nya jobb. Jag skriver bland annat att det är viktigt att det finns breda överenskommelser om viktiga utvecklingsfrågor och att man bör vara öppen gentemot skattebetalarna om vad exempelvis arrangemang som melodifestivalen kostar. Här kan du läsa hela krönikan.

Jag skriver också att det var tur att besluten om Conventum Arena fattades förra mandatperioden (då fanns en majoritet bakom beslutet: S, M, KD och V), för med den politiska majoritet som styr Örebro efter valet 2006 så hade inte byggnaden funnits och diskussionen om en eventuell melodifestival hade varit i högsta grad hypotetisk.

Det har ju nämligen varit intressant att följa folkpartisterna i Örebro, som krumbuktat sig rätt mycket för att kunna glädja sig åt arrangemang i Conventum Arena (”citymässan”) – samma byggnad som de var rätt högljudda i sin kritik mot innan den byggdes. Nuvarande ordföranden i Kommunstyrelsen, Staffan Werme (fp), skrev så här 2006: ” “Har någon där ute i cyberrymden hittat några argument för att bygga den nya kommunala mässladan? I så fall: HÖR AV DIG!” Eller så här: ”Så har då en majoritet beslutat dels att vi ska bygga en ny mässa vid Södra Station och dels en parkeringsanläggning vid Pingstkyrkan. Det är tragiskt.”…”Nu ska kommunen bygga mässa. Det blir de svaga eleverna och de sårbara äldre som får betala.”  Staffan Werme raljerade dessutom i Kommunfullmäktiges talarstol om hur otänkbart det var att Örebro någonsin skulle få melodifestivalen och hur korkat det var att bygga en citymässa. När Örebro kommun senare fick en deltävling i melodifestivalen lät det annorlunda: ”I denna festival tar nu Örebro plats. Det är roligt. Men det är också inte helt oväntat.”

Kommentarer

Samarbete är inte bara ett ord, Staffan

1 kommentar

Idag pågår Kommunfullmäktige hela dagen. Nyss gick Staffan Werme ner från talarstolen efter att ha läxat upp oss socialdemokrater (och vänsterpartisterna). Han föreläste om ”vikten av samarbete”. Enligt honom borde vi därför låta bli att bry oss om att så många örebroare är oroade av den ideologiskt styrda utförsäljning som nu pågår i Örebro. Idag gäller frågan utförsäljningen av 1500 ÖBO-lägenheter.

Jag håller med om att det behövs mer samarbete i Örebro, inte mindre. Men samarbete är ju inte bara ett ord, samarbete skapas genom att man söker dialog. Jag kan ärligt säga att jag, när jag varit ordförande i olika nämnder, alltid har strävat efter att vi ska komma överens. Det normala är att titta på förslag från oppositionen och säga: ”ok, om vi justerar det så här så är vi överens” (undantaget de profilfrågor som olika partier har behov av att lyfta fram – i de fallen är det ju inte alltid som partierna ens vill bli överens – och det gäller oavsett vem som är opposition). Men så agerar inte nuvarande majoritet i Örebro.

  • När den politiska majoriteten bara nonchalerar kraven från 10 000 örebroare om en folkomröstning är det väl inte riktigt att ”vädja om samarbete”, eller hur?
  • Bidrar det till samarbetsklimatet när man inte ens vågar berätta vilka av cirka 46 000 örebroarna som berörs av förslaget att sälja ut 1500 ÖBO-lägenheter? Än så länge är det ju ingen som vet vilka hus som ska säljas till privata fastighetsbolag.
  • Är det verkligen att verka för samarbete att släppa fram ofärdiga beslutsunderlag och sedan avfärda den oroliga debatten med ord som ”patetisk”, ”slaskdiskussion”, ”knäpp diskussion” som moderaten Inger Högström-Westerling gjorde?

Men det där verkar tyvärr inte den politiska majoriteten i Örebro bry sig om eller lyssna på. Och det är ju inte första gången det händer. Staffan Werme är kommunstyrelsens ordförande i Sveriges sjunde största kommun och ändå agerar han – nästintill konsekvent – som en arg polemiker.

Så, för de eventuella borgerliga läsare som besöker denna blogg: kan ni nämna några exempel på när majoriteten seriöst bjudit in till diskussioner kring konkreta beslutsförslag? Att stå i talarstolen på Kommunfullmäktige och säga att man vill prata är liksom inte samma sak som att på allvar lyssna när någon säger något…

Kommentarer

Det är fult att ljuga, Staffan

6 kommentarer

Alla vet att det är fult att ljuga. Därför tror jag självklart inte att kommunstyrelsens ordförande i Örebro, Staffan Werme (fp) vill ljuga för NAs journalister och för NAs läsare. Alltså måste hans uttalanden i dagens NA vara ett missförstånd, på något sätt.

Så här säger Staffan Werme i dagens NA angående det ”trettondagsfika” som, enligt Örebro kommuns annons i tidningen (sid23), arrangeras av ”Örebro kommuns politiska ledning”:

”Det är inte alls den politiska majoriteten som bjuder örebroarna till Rådhuset på en enkel fika. Nej, det är kommunledningen. Och det handlar inte om en politisk tillställning.”

Rent formellt är ”kommunledningen” i Örebro alla de politiker som leder kommunen, exempelvis hela Kommunstyrelsen. Och eftersom vare sig socialdemokrater eller vänsterpartister är välkomna på ”trettondagsfikat” så antar jag att Staffan Werme menar att ”kommunledningen” är hans kompisar i majoriteten. Men då är det ju faktiskt fråga om att ”den politiska majoriteten” bjuder på fika! Det innebär dels att hälften av örebroarna (de som inte röstade på Staffans högerkoalition) saknar representanter på det fika som ”alla” bjuds in till. Men Staffan Werme menade säkert något annat. Lite oklart vad, men på något sätt handlar det nog i alla fall om att vi socialdemokrater medvetet missförstår kommunstyrelsens ordförande (fp).

Senare i artikeln säger Staffan Werme, angående kostnaden: ”Kaffebjudningen uppskattar jag kostar max 3000 kronor, vilket man knappast kan säga vara dyrt.” Själva kaffet kostar säkert inte mer än 3000 kronor, men intresserade medborgare frågar sig nog: vad kostar annonsen (gissningsvis några tusen)? Vad kostar det i löner att låta personal vara på plats en helgdag? Men inte heller det svaret från Staffan Werme kan vara någon medveten lögn, det måste ju helt enkelt handla om ett räknefel.

Frågan lyftes av mig när jag för några dagar sedan läste i NA om trettondagsfikat (som blivit tradition sedan några år). Eftersom socialdemokraterna och vänsterpartiet vid upprepade tillfällen har hört sig för om detta arrangemang, utan att få några svar blev jag förvånad när kommunens informationschef Margareta Wall svarade så här på frågan: ”Kommer kommunen att göra något mer kring nyår för medborgarna?” svarar hon: ”Ja, den politiska majoriteten funderar på att ha en mottagning för allmänheten på Rådhuset under trettondagen och bjuda på kaffe.”

Därför ställde jag en så kallad ”enkel fråga” om trettondagsfikat. Jag ville veta om det var en mottagning ordnad av den ”politiska majoriteten” och om den kommunala förvaltningen eller den gemensamma kommunala budgeten i så fall använts till ett ”sådant partipolitiskt avgränsat arrangemang”.

Någon slags svar antar jag att Staffan Werme gett i dagens NA, men jag är inte helt säker på vad svaret är. Återstår nog att diskutera saken på nästa sammanträde med Kommunfullmäktige. Då tänker jag också lyfta den lite mer framåtsyftande frågan: om Örebro kommun efter höstens val styrs av socialdemokraterna, vänsterpartiet och (eventuellt) miljöpartiet; förväntar sig Staffan Werme och hans borgerliga kamrater att de att den nya majoriteten ska bete sig på samma sätt som de gör idag? Kommer de inte vilja vara med på exempelvis det trettondagsfika som de (mycket lovvärt) tagit initiativ till?

Ska bli spännande att höra vad Staffan Werme svarar på den frågan. Att han ger ett ärligt svar utgår jag från.